Hålla hand

Försöker sminka mig men tårarna rinner. Suddar ut ögonen. 

Tittar i spegeln och ser bara det som saknas som en skugga bredvid mig.

Jag ska på fest. Men döden står ivägen. Och du är bjuden men kommer inte. 

Då slår det mig. Jag kommer aldrig hålla dig i handen igen. Din solbruna, varma med silverring. Just den lilla detaljen är faktiskt värst i hela världen.

Jag klarar nästan allt utan dig numera. Det går till och med bra. Förutom.

Jag försöker sakna andra saker mer. För att en annan saknad eller snarare längtan ska putta mig framåt eller åtminstone överskugga den som ligger längst in. 

Men att inte hålla din hand någonsin igen. Det kommer jag aldrig att sluta vilja.

Och det är i den stora saknaden all kärlek bor.