Brev

Har aldrig förr känt mig så helt utan valmöjlighet. Det är som att jag blir puttad frammåt. Eller vilket håll jag nu är på väg.

En hel vecka sorterar, slänger, packar och märker jag upp det som är kvar av vårat hem. Hem och hem - det är ett mausoleum, ett stenmonument av ett abrubt slut. Ingen gick i mål. Men jag fortsätter ändå att riktningslöst gå.

Allt stuvas in i ett förråd. Högst upp på traven av kartonger står en med texten KÄRLEKSBREV. 

Du skrev ett vykort om dagen till mig innan du flyttade in. Motiv av rosor, båtar och hissade flaggstänger, med textade versaler. Du kallade mig din räv. Du skrev du älskade mig. Du berättade du längtade. Efter oss. Nu får all din längtan plats i en igentejpad låda. Min har inget slut.