Tigerungar

Innan jag är helt vaken håller du mig hårt i famnen. Känner lukten av dig, snö och din vinterrock. Jag håller dig om nacken, stångar panna mot kind som två tigerungar som leker.

- Jag älskar dig. Säger du.

Finns det nåt du ångrar?

- Inget. Säger jag.

- Jag kan inte ordna så att det blir lättare för dig men jag kan låta solen skina på dig när du kämpar. Viskar du och ler.

Du fick det smeknamnet för att du ofta ställde till det, snubblade, spillde, tvättade på fel gradtal. Men alltid med välvilja och jag kunde inte bli arg för du var så vänlig och ångerfull och bjöd på kaffe när det hände.

Det är som att jag förstår att allt bara är atomer och energi. Att det inte finns några avstånd. En varm känsla av samhörighet där vi står helt opåverkade av snö och kyla.

Jag stryker dig över pälsen och känner mig lugn. Lugn över att världen hänger ihop som den ska och att du vakar över mig oavsett väderlek.